Under de senaste åren har forskningen allt tydligare visat att per- och polyfluorerade alkylsubstanser (PFAS) inte bara är ett problem i dricksvatten – de finns överallt i vår miljö, även i sjöars och kustvattnens sediment. En ny studie publicerad i The Lancet Planetary Health (2025) visar dessutom att PFAS kan påverka hjärnans utveckling redan under fosterstadiet. Denna insikt bör få oss att stanna upp och reflektera över hur dessa långlivade ämnen fortsätter att påverka både människor och ekosystem, långt efter att de släppts ut.

Sedimenten – en tyst reservoar för PFAS
PFAS hamnar till slut i organiskt material och sediment, vilket innebär att de ackumuleras på botten i våra sjöar och vattendrag – i ackumulationsbottnar. Därifrån blir de en del av näringskedjan. Bottenlevande smådjur, som vitmärlor och maskar, livnär sig på det organiska materialet i sedimentet – och tar samtidigt upp PFAS. När rovfiskar som abborre, gädda och gös äter dessa smådjur, koncentreras ämnena ytterligare i deras vävnader.

Resultatet är att fiskar i många svenska vatten nu innehåller halter av PFAS som överstiger de gränsvärden som europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) rekommenderar för trygg konsumtion. Även låga nivåer av exponering kan, enligt den aktuella forskningen, ha biologiska effekter över tid.

PFAS och människan – från fisk till foster
Studien från Turku universitet visar att även mycket låga halter av PFAS i blodet hos gravida mödrar kan påverka barns hjärnstruktur och funktion. De forskare som följt 51 mor–barn-par kunde visa förändringar i bland annat hjärnans vita substans (corpus callosum) och hypothalamus – områden som är centrala för kognitiv utveckling och hormonreglering. Resultaten stärker hypotesen att PFAS, genom sin förmåga att passera moderkakan och blod–hjärnbarriären, kan påverka hjärnan redan under fosterlivet.

Vägen framåt – lokala insatser med långsiktigt perspektiv
För svenska kommuner, länsstyrelser och vattenvårdsförbund innebär detta ett behov av helhetssyn. Åtgärder mot PFAS i ytvatten räcker inte – även sedimenten måste inkluderas i riskbedömningar och saneringsplaner. Lokala provtagningar av sediment och fisk bör prioriteras, och resultaten kommuniceras tydligt till allmänheten. Att minska spridningen av PFAS från förorenade områden, avloppsslam och brandövningsplatser är avgörande för att bryta den ekologiska och biologiska återkopplingsslinga som nu hotar både miljö och folkhälsa.

Bred lagstiftning att vänta
Naturrestaureringslagen och vattendirektivet från EU kommer att avkräva medlemsländerna åtgärder av förorenade habitat i marin miljö – även urbana. Därtill lanserar EU nya direktiv som berör produktion av dricksvatten, rening av avloppsvatten samt produktion och användning av olika PFAS-ämnen (REACH). EU harmoniserar ny lagstiftning med befintlig, exempelvis EU:s avfallshierarki – för nyttiggörande av avfall.

Utöver lagstiftningen tillkommer de folkrättsliga åtaganden som Sverige har undertecknat. Paris-avtalet omfattar att åtgärda läckage av växthusgaser – såväl från land som vatten. Ett avtal som Sverige har signerat.

Kommande veckobrev
Kommande veckobrev belyser olika delar av de systemlösningar som ska hantera PFAS i sediment. Därtill vilka destruktionsmöjligheter för PFAS som finns och var de anläggningar som ska destruera PFAS i sedimentet nu planeras. Därtill rapporteras hur teknik till åtgärder nu anpassas för att minimera påverkan av PFAS på ekosystemen i Sveriges vattenförekomster – stora som små – samt hur hela åtgärdsprocesser nu utformas.

Välkommen till fortsätt läsning!